Hur får man det att fungera?!

img_1597

Just nu är det tufft. Vår annars så rediga kille har börjat bli ruskigt svår att hantera. Jag vet inte om det är ålderstypiskt, att det är så här en nästan åttaåring beter sig eller om det är vi som gör fel. Men något är det som får mig att vilja säga upp mig från föräldraskapet på grund av att jag misslyckats. Google ger mig inga svar som jag kan relatera till. Varför blir det bara bråk?

Efter den där trotsiga tiden runt 3-4 år så har det vart en ganska så lugn kille. Han har lyssnat, vart redig och njutit av att göra oss till lags. Han har alltid tagit ganska lång tid på sig att göra saker och vi har alltid fått peppa och påminna honom sisådär tjugotusen gånger för att han inte ska ramla in på ett sidospår. Men just nu är det extremt.
Istället för att klä på sig kläder på morgonen som jag lagt fram i en prydlig hög så sitter 8-åringen som en köttbulle i soffan med huvudet nedkilat mellan dynorna. Varför? Efter trehundra påminnelser så har åtminstone ett ben lirkat sig ur pyjamasbyxorna, men sedan har han fastnat där. Stilla. Ska man behöva klä sin åttaåring på morgonen? En åttaåring som kan cykla, läsa och räkna matte. Han har en en del egenheter och egenskaper precis som alla barn. Men ibland undrar jag om det är så här alla har det?
Nu har det hållit på i ett par år och det blir inte bättre hur vi än försöker. Vi försöker vara konsekventa och hålla oss till våra regler hemma, medan andra ser på och tycker att man ska välja sina fajter tycker jag att det spelar för fasen ingen roll!! Vad jag än gör så är han arg på mig. Vad jag än säger så säger jag fel. Vad jag än erbjuder så erbjuder jag det på fel sätt.

Vi har testat att bli arga, ge beröm, belöning, utmaningar, sätta en tidsgräns.. ja you name it! Vad kan vi mer göra? För ett tag sedan gick han upp själv efter klockan, tog på sig kläder, åt frukost och borstade tänderna helt själv och nu måste man säga till om varenda liten grej. Känner ni igen er? Vad har ni för tips på att få morgonrutinerna att fungera? Hur mycket tid behöver ni på morgonen från att ni går upp tills att ni lämnar huset? Jag känner att det vi kanske behöver göra är att gå upp ännu tidigare än vad vi gör, men samtidigt så vill man ju att barnen ska få sova så länge som möjligt så att de orkar med dagen. De lägger sig runt 19:30-20:00. Ibland kanske han somnar först vid 20:30 men inte senare. Vi går upp ca 06:30.

Read More

Måndag is here

img_1187 img_1186 img_1185 img_1184

 

I helgen hade vi kalas för min lilla snäckis! 3 år blev ha förra veckan. Han fick fina presenter och massor av fika, precis som man bör få. Han fick dessutom snö i mängder och vi har spenderat helgen i pulkabacken utanför huset! Det brukar inte direkt vara snö här i västra götaland i början av november, så det var en överraskning. Eller, det kanske inte var någon överraskning för dem som kollar vädret, men det gör inte jag, haha. Det ska tydligen bli 15 cm och ligga kvar hela veckan!

Ikväll kommer vi få besök av vår nya familjehemskontakt och Lins Socialsekreterare. De kommer med jämna mellanrum för att kolla läget och uppdatera sig om hur det går. Vi har inte träffat vår nya kontakt ännu så det blir första gången. Det har blivit 2 byten under det året som gått och man förstår att det är hög press på alla utredare just nu.

Read More

Inflyttning

dsc_0564 trad

God morgon mina sköna!

6 oktober idag och nu börjar verkligen kylan göra sig påmind. Igår vaknade vi upp för första gången till vita frostbelagda tak. Vi har ju vart lite bortskämda med milda dagar men nu åkte tjockare jackor och kängor fram. Det var även dags för att packa ihop ute på altanen. Mina fina olivträd ska få vinterförvaring inne.

Mest rädd är jag om detta otroligt fina, höga olivträd som har åtminstone 5-6 år på nacken. Det är först då träden börjar bära frukt. Det fick flytta in i vår matsal. Olivträdet behöver stå inne över vintern och det klarar inte av minusgrader. Det behöver mycket ljus och och som tur var har vi den perfekta platsen här, med höga fönster och mycket ljusinsläpp både från väggar och i taket!

Jag har inte några gröna fingrar men jag har verkligen pluggat på nu för att få detta träd att överleva vintern. Håll tummarna för mig, haha! Har ni några supertips så får ni såklart gärna dela med er av detta.

Idag är det torsdag. Det betyder att det är städdag idag. Hela familjen ska hjälpas åt och vi har ju 3 våningar, 2 badrum, 2 vardagsrum och 4 sovrum. Det tar sin lilla tid. Alla behöver hjälpas åt. Utöver det är det ju alla vanliga måsten som disk och matlagning, tvätt, att få barn i säng och läxläsning. Wish me luck!

Read More

Untitled

IMG_4585.JPG IMG_4584.JPG

 

Visst är det lyxigt att vara mamma? Men vissa dagar hinner man bara inte med det där som man borde hinna med. Sig själv. Jag hinner sällan göra allt det där jag önskar att jag borde hinna. Jag har vänner som både hinner duscha och raka benen (och allt där emellan) varje dag men det förstår

jag bara inte hur de gör. Här kommer 5 supertips på time-saver-hacks för en småbarnsmorsa.

Tips 1. Varför raka hela benet när det räcker med halva? Vinterpälsen är redan på och det enda som är rakat är vristen som sticker fram vid byxbenet. Tar max 5! Toppen!

Tips 2. Det stavas TORRSCHAMPO. Räddaren i nöden fler dagar än jag kan räkna. Raggardusch med våtisar och torrschampo. Jo det är sant.

Tips 3. Handla din mat online. Jag var från början emot det. Jag ville klämma på mina tomater och välja rätt typ av potatis. Men det är såå värt det. Det kostar inte ens mer och du byter in varenda gråtfylld minut på ica med 3 huliganer mot att kanske få lägga dig en timma tidigare. Eller tvätta en extra maskin tvätt.

Tips 4. Lägg lite extra pengar på en grym foundation. Jag använder Bare minirals, mineralpuder/foundation. Det är så jäkla bra. Ju mer man duttar på, desto bättre täcker det flammig hud, röda prickar och svarta ringar under ögonen. Det är nästan det enda som behövs. Lite mascara ser ju trevligt ut också förstås.

Tips 5. Om du har tid och energi över någon dag, laga en extra sats middagsmat eller extra mycket. Så kan ni slippa middagslagning en annan dag. Tex, lagar du spagetti och köttfärssås, så släng samtidigt ihop en lasagne som kan stå å gotta sig i kyl eller frys till en annan dag.

Read More

Smart veckomeny

Hur får man matpengarna att räcka lite längre? Hur kan man handla lite smartare och kanske lägga lite extra på helgmaten istället för att lyxa till det?
Varannan vecka har vi matkassen inspiration från ica. Det är inte deras billigaste alternativ men den innehåller en varierad kost, en hel del ekologiskt, ett vegetariskt recept samt att matlagningen är från grunden. Me like.  Det är ju alltid lite spännande att få. Men det bästa är ju såklart att slippa handla, slippa tänka och slippa komma på något nytt att laga var eviga dag. Så kan man köra sina vanliga gamla tråkiga recept varannan vecka bara.

Men ibland vill man ju ändå planera inköp efter vad man tänkt laga. Det är mitt bästa tips på att inte låta matkontot springa iväg allt för mycket. Planering och listor. Vem älskar inte listor? Om man dessutom har någon tråd genom recepten så att man kan använda samma ingrediens flera gånger en vecka så sparar man även på detta. Exempelvis att man gör två rätter med köttfärs. Tacos en dag och köttbullar en annan? Då kan man köpa ett storpack som man portionerar upp. Det som blir över kan man frysa in till en annan vecka. Man kan också köpa frysta grönsaker. Enligt livsmedelsverket är  frysta grönsaker precis lika nyttiga med tanke på näringsinnehåll. Men du slipper kasta mosiga grönsaker som ligger bortglömda längst ner i kylen en vecka för länge. För trots hur bra du än planerar så blir det ibland ändringar i planeringen. Barnen vill leka med en kompis, mannen vill på AW eller så är man grymt sugen på en hämtpizza nån kväll efter en hård lång dag. Broccoli eller sugersnaps brukar vi ha i frysen. Samt en hel del frysta örter. Persilja, basilika, hackad chili, gräslök och dill är suveränt att ha hemma och det piffar till vilken rätt som helst.
Kyckling är något vi också brukar frysa in. Jag köper alltid färsk kyckling. Kvalitén är så himla mycket bättre och där med också smaken. Även fast man fryser in den. Halva vikten försvinner inte i pannan och dunstar bort och man får rejäla fina filéer. Ett paket innehåller oftast ca 900 g fördelat på ca 5-6 filéer. Jag brukar vanligtvis frysa in dem två och två eller tre och tre. Då räcker det gott till en pastasås eller en kycklingwok.

Här är nästa veckas matplanering, Jag tänker kyckling i både wok och currygryta, nötfärs i kebaben och biffarna samt potatis i soppa och till biffarna. Purjon har jag i både wok och soppa. cream frische till kebaben och i soppan. För att få så lite svinn som möjligt. Ännu bättre är om man gör 2-veckorsmenyer! Då kan man få ännu mer variation på proteinet.

Hemgjord kebab i pitabröd med sallad och vitlökssås.
blanda nötfärs, kebabkrydda, salt, peppar och ett ägg ordentligt. Stek små bollar/järpar i smör. skär sallad. Blanda vitlök, lätt cream frische och salt och peppar till sås. Servera i pitabröd. Klart!

Nudelwok med kyckling och bambuskott
Koka äggnudlar, stek strimlad kyckling, purjo, bambuskott, champinjoner. Häll på woksås ostron. Tillsätt nudlarna och häll över några msk hoisinsås. Krydda med soja och peppar. 

Potatis & purjolöksoppa
Koka 6 skivade potatisar, 1 gul lök och en purjolök tills det faller isär. ca 25 minuter. Mixa med stavmixer och rör ned 2 dl cream frische. klart!

Kyckling med ris och currysås
Stek strimlad kyckling i smör., krydda med salt och santa maria curry ca 1 msk. pudra på 1 msk mjöl och häll på 2-3 dl grädde. servera till ris. koka upp. klart!

Nötfärsbiffar med klyftpotatis och grönpepparsås
Gör biffar, timjan i är gott, klyftpotatis i ugn kryddat med franska örter och gräddsås med grönpeppar i lag. ca 10 st samt lite lag.

 

 

 

Read More

Vad gör jag för fel?

  IMG_9431.JPG

Varje dag när klockan ringer på morgonen börjar en daglig kamp. Vi har tur om vi fått sova ostört några timmar eftersom det nästan alltid är något utav barnen som vaknat under natten. Oftast är det ju Leon som ju är yngst och bara 2 år. Men jag kan inte minnas att de andra två var i närheten av så här vakna på nätterna i den åldern. För utom att han nästan aldrig sover en hel natt så verkar han ha två olika personligheter som han hoppar mellan på två sekunder.

Den där goa glada Leon är den sötaste, snällaste och roligaste unge jag vet. Hela helgerna är han mestadels helt fantastisk. Likaså när han får en stund själv med Mattias till exempel. Han är kramgo och gapskrattar åt allt. Leker och busar.
Den här Leon får vi dock se max några minuter om dagen på vardagarna. Oftast är han glad när man hämtar honom på förskolan. Då blir han överlycklig och springer mot en med utsträckta armar och jublar ”mammmaaaa”. Det värmer i hela kroppen. Han är oftast glad hela bilresan hem och när vi kommer fram till garaget. Men där blir det stopp. För varje gång han sätter ner fötterna i garaget och vi ska börja gå hemåt så vill han inget annat än att vi ska bära honom. Han sträcker upp armarna och säger ”bära mig”. Vilket är i princip omöjligt då man redan bär på väska, overaller eller matkassar. När barnet bett att få bli buren så vill naturligtvis Charlie detta också och börjar också gnälla om att bli buren hem för att man är så trött i benen. Vi bär i stort sett aldrig på barnen annars. Jag förstår inte vad de fått detta ifrån just när vi ska in från garaget. Varför skulle vi göra det? De har egna ben och det är ca 30 meter hem till dörren. Men det är detta som triggar honom. Nej:et. Från att ha vart jätteglad och go sedan hämtning till att gråta och gnälla fram till han lägger sig på kvällen. Allt på grund av ”bära-situationen” i garaget. Envisa unge!!

Men när han vaknar på morgonen är han också oftast superledsen och arg. Åt allt. Han hinner liksom inte ens öppna ögonen utan jag tror allt att han väcker sig själv av sitt eget gnäll. Man får inte trösta eller kramas, inte ta på kläder, inte borsta tänder. Han vill bara äta yoghurt och se på teve. Får han inte detta blir han totalt vansinnig och förvandlas till ett monster. Han kämpar emot allt, allt, allt och man får tvinga på honom blöja, tvinga på honom kläder och tvinga ner honom ner i bilstolen. Det är inte alls kul och man känner sig som världens sämsta föräldrar som har världens olyckligaste barn. Det kändes i början som någon fas. Men nu har det vart så här så länge jag kan minnas. Det senaste året? Det känns som att han behöver extra närhet men samtidigt puttar han bort en när man försöker trösta och kramas, eller fråga vad det är.
Vi jobbar ju. Fullt båda två och har för tillfället inte något annat alternativ. Är han för liten för alla dessa timmar ifrån mamma och pappa? Ja, förmodligen… Och det känns fruktansvärt. Helst av allt hade jag velat vara ledig typ varje onsdag eller jobba kortare dagar. Jag hade önskat att jag hade kunnat vara hemma mycket mer med dem. Men nu är det som det är.

Så just nu vet jag inte vad det är. Om det beror på detta med de långa dagarna? Eller om det bara är en fas? Ledsen på kvällen kan jag ju förstå att han är. Då är han trött och hungrig och det tar tid att få i ordning maten och barnen i säng. Sedan vill man ju gärna inte gå och lägga de det första man gör. Men varför han vaknar helt vansinnig och gråter och skriker. Grinig och envis som en åsna varje morgon kan jag inte förstå. Han borde vara utvilad och nöjd. Inte otröstlig.
Är det någon som känner igen sig i detta? Jag försöker verkligen göra allt jag kan för att han ska vara glad och nöjd men ingenting verkar fungera. Jag börjar bli desperat. Det förstör hela familjesämjan främst på morgonen eftersom det är så stressigt ändå att komma iväg. Då har man inte riktigt den tiden eller tålamodet att truga och klappa medhårs med ALLT. Med de andra barnen har det aldrig vart några problem med att säga nej. Då har jag vart benhård och konsekvent. Men detta verkar inte bita lika hårt på vår minsting…  Är det för att man gör något annorlunda med nummer tre? Vad gör jag då? Varför är han inte nöjd och glad? Vad gör jag för fel? Missar jag någonting?

Tillägg: Problemet gäller främst morgonen och morgonrutinen. Det är då det ställer till de största problemen. När jag tänker efter är det ju först sedan jag började jobba det har vart ett problem. Innan dess kunde jag ge honom den tid han behövde. Kanske behöver han mera tid. Med de andra syskonen har jag ju vart hemma mycket mer och de har bara gått 15-timmars på dagis i den åldern.
På eftermiddagen när vi kommer hem kan man ändå sätta sig ner med honom, en utav oss. Man kan slå på en film eller läsa en bok för att han ska lugna ner sig och man kan ge honom en banan om det behövs innan maten. Han får mer uppmärksamhet och man kan truga lite mer.

Men på morgonen är det hysteriskt. Ibland ger jag honom yoghurt mitt i n<tten när hanvaknar för att det är det enda som får honom att bli nöjd. Jag vill ju såklart inte väcka honom hur tidigt som helst men det känns som att han skulle behöva sova mer, sova längre och ha mer tid på morgonen att vakna. Vilket är i princip omöjligt efter en vaken natt och en redan tidig morgon. Vi går upp vid 05:50-06:30. Och vi lägger honom så snart vi kommit hem, ätit middag och bytt blöja. 

Read More

Söndag

Vi vaknar till en strålande söndag! Igår regnade det hela dagen och var riktigt ruskigt ute men idag lyser solen och ett nytt vitt täcke av snö ligger på marken. Härligt! Jag trodde nästan att vi inte skulle få se mer snö den här vintern nu när det regnat bort de senaste dagarna.
Oliver ska iväg på kalas hos en klasskompis idag. Han har valt presenter själv och var väldigt bestämd med vad kompisen tycker om. Dinosaurier. Oliver är så omtänksam. Tänk att en 6-åring (snart 7) har koll på vad kamraterna tycker om. Sist var det viktigt att vi hittade presenter med pirattema. För det gillade den kompisen. Vi köper en liten present eller två runt 100-lappen. Det tycker vi känns lagom. Men nu bli det många kalas ganska så tätt i vår så det kan såklart bli många 100-lappar tillsammans. Men hur mycket ska man lägga när man blir bjuden av klasskompisar på kalas? 20? 40? 100? 200? Hur ser det ut där ni bor? Pratas det igenom på föräldramöten? Måste alla i klassen bjudas på kalasen? Dumpar man av barnen eller stannar man som förälder kvar?? Herrejösses så mycket tankar det blir kring dessa kalas! Jag är ju lite av en nybörjare. Det känns som att det är nu det drar igång på riktigt. När man har barn i skolan.

Denna gången blir det bowlingkalas! De kommer bowla, äta pannkakor och få godispåsar. Jag funder lite kring det här med platsen för kalas också. För Oliver har fått ha sitt kalas hemma hos oss tidigare år. Med lekar, korv med bröd och tårta. Är det för ‘lite’? Jag tänker att kalasen för barnen ska vara lite i proportion till deras ålder. Större barn = större kalas. Nu senaste fick både Charlie och Leon kalasinbjudan och de ska vara på en dansskola i stan. Leon är 2 år. Han nöjer sig med släktkalas än så länge! Men Charlie kommer att gå. Det kommer såklart bli superkul. Hon älskar dans!

Men frågan kvarstå, behöver 6-7 åringar (till och med 3-4 åringar) ha kalas på lekland, badhus och bowlinghallar? Eller är det endast för att det är smidigare för föräldrarna att slippa fixa med något hemma? Jag kan förstå om man som förälder kan känna sig tvungen att också ha dessa uppstyrda stora kalasen på någon fräck anläggning, gärna med en frostprinsessa eller en clown som underhåller. Men det måste ju vara svindyrt? Inte sagt att vi aldrig kommer att ha ett sådant kalas för det kommer vi säker ha nån gång. Men än så länge har det funkat med fri lek hemma hos oss och en fiskedamm med godispåsar innan man ska gå. Oliver har önskat ett kalas på lekland i år. Men vi får se. Nu bor vi ju såpass bra och är vädret toppen den 28:e maj är det ju fantastiskt kul att få ha kalas här hemma på tomten. Charlie kommer att få ha kalas hemma också. Hon vill ha prinsesskalas och jag tänker att alla barn gärna får klä ut sig och komma hit på dans. Dessutom tänkte jag ordna med lite ansiktsmålnig för dem. Det kan jag göra själv. Ska bara öva lite.

Hur tänker ni när ni ordnar inför kalas? Alla kanske inte ens har barnkalas utan bara släktkals? Eller har man kalas på lekland för att barnet verkligen önskar detta? Eller för att man som förälder verkligen vill slippa undan allt stök och bök. Eller har man just dessa kalas för att alla andra har dem och man känner sig tvungen att också ha ett minst lika snajsigt? Hur tänker ni? Jag tycker man ska känna att man kan välja precis vad man vill. Men jag tror inte alla känner så tyvärr. Tankarna väcktes ju hos mig också. Måste vi också ha barnkalas någon annanstans än hemma? Men jag kom fram till nej. Det måste vi inte. Så oavsett vad alla andra har måste man göra det som funkar bäst för sin familj och i förhållande till barnen. Hur stora de är. Kommer det större barnet med önskemål vill man ju såklart möta det om man kan. Jag kan tänka mig att ett kalas på lekland när man kanske inte bor ihop med den andre föräldern kan vara en ypperlig lösning för att undvika konflikter och att kunna dela lika på allt.
Jag kan också tänka mig att kalas hemma kan vara nog så roligt för alla och mer personligt. Barnen ses och leker med varann istället för att försvinna iväg på varsitt håll i en rutchkana och inte ses på 3 timmar.

 

 

Read More

Hembesök

IMG_9685.JPG
IMG_0278.JPGIMG_0385.JPG IMG_0559.JPG

 

Idag får vi hembesök utav familjehemsutredaren. De måste såklart se så vi har plats för L och att vårt boende är lämpligt. Vore ju såklart konstigt annars! Vi är inte perfekta och har absolut inte alltid städat, men det känns ju såklart trevligt att ha det lite undanplockat när man får besök i sitt hem. Oavsett vem som kommer.

Så igår spenderade jag kvällen med att städa undan lite. Det har vart en stressig vecka och det har inte hunnits med så mycket plock hemma. Det blir snabbt rörigt och stökigt med 3 små barn. Diskar man inte undan med en gång så står det alltid disk i diskhon. Jag kan städa köket kliniskt rent för att sedan gå på toa och komma tillbaka och hux flux har någon vart framme och lämnat disk på bänken eller smulat med en macka på köksbordet. Haha, det spelar ingen roll hur ofta eller noga man är. Det finns alltid små marodörer.

På något vis lyckas vi alltid få en ”liten” (mastodontstor) hög vid kaffemaskinen med diverse post, räkningar och lappar från skolan. På övervåningen i teverummet ligger det ständigt strumpor och pyjamasar utspridda efter morgonens påklädning. Oavsett om jag viker prydliga högar så ligger dem på golvet sekunder senare. Inne i badrummet uppe samlas en kissblöja eller två för mycket i papperskorgen på nolltid och någon utav mina kära familjemedlemmar och gett sig fan på att med fullaste inlevelse alltid skvätta tandkrämsprickar på spegeln.
Sedan har jag ett par grejer som stör mig mer än något annat. Ett, Duschdraperierna måste hänga utdraget till viss del. Det får absolut inte vara intryckt i hörnet, alldeles blött och slaffsigt. Två, mattor måste ligga rakt. I linje med soffan eller väggen. Mattan i vardagsrummet uppe ligger ständigt skev eftersom hela familjen tar spjän mot soffan och står och lutar sig mot mattan så den glider iväg. Utan att rätta till den efter sig. Störigt som satan!
Dessa små vardagsstök kommer jag inte ifrån, hur mycket jag än tjatar och påminner. Vad är era ständiga störningsmoment? Vad städar/grejar ni i ordning flera gånger om dagen för att inte få tuppryck?

 

Read More

Så får du morgonenrutinen att funka

IMG_1406.JPG

Tisdag morgon och som vanligt pustar man ut en extra gång när man når sin arbetsplats i tid. Den där kampen med att varje morgon hinna i tid till jobb och skola är varje förälders vardag och fruktan. Vad brukar ni göra för att få morgonen att löpa på smidigt? Hur hinner man med allt? Hur kunde man tycka det var stressigt och jobbigt att ta sig till jobbet förr? När man inte hade barn? När man klev upp ur sängen, drog på sig brallorna på golvet och sminka på fejset å så var man klar? Den tiden är förbi och lär väl aldrig komma tillbaka. Den tiden då man kunde lämna huset genom att bara öppna dörren och kliva ut. Nu har man tre små minipersoner som gör allt i deras makt för att hålla en inlåst. De fajtas, springer åt olika hålla och kastar sig på golvet. Vägrar lyssna, vägrar borsta tänderna, vägrar ta på sig strumporna och vägrar att äta upp sin frukost. Att kissa innan man går kommer inte på frågan. Vad är det för påhitt av oss vuxna? Det finns ju inget tråkigare för en 3-åring. Men ändå så måste man som vuxen få dessa små människor att ändra sig, att visst ta på sig strumpor och visst äta upp sin frukost. Gärna utan att tappa tålamodet och bli frustrerad. Allt detta på 4 timmars sömn, ett grymt dåligt morgonhumör och en tom mage. Förutsättningarna är inte direkt toppen för att ta sig ut genom dörren i tid. Men det finns några små saker som kan (ja, som kan. Inte nödvändigt att de gör. Men någon utav dessa) kan göra någon morgon liiite enklare)

Några punkter som jag gärna vill checka av kvällen innan är att:
*lägga fram kläder, både till mig och barnen. Inte en strumpa får saknas.
*Duscha innan man lägger sig. Detta kräver att man också har tid att föna, platta och fixa håret riktigt torrt.
*Förbereda frukost för dem som vill ha. Leon äter i stort sett endast yoghurt, att fylla en pipmugg med yoghurt och ställa i kylen på kvällen, redo att drickas på morgonen när han sitter och morgonsurar är guld värt. Hans morgonhumör är inte att leka med och han blir inte glad innan han fått något i magen. Ingen idé att bråka om det även om han får frukost på föris.
*Förberett lunchlåda och frukt till Oliver. Det är kul att variera fruktlådan och ibland blir det morotsstavar, apelsinklyftor eller vindruvor. Detta förbereder jag i en liten burk på kvällen.
*Sist men inte minst ta på dig själv först så att du är klar, sminka dig och fixa det nödvändigaste. Väck sedan ett barn i taget för påklädning och se till att de andra  är sysslosatta under tiden. Tex så försöker jag väcka Oliver först och ta på honom, han är den enda som ska äta frukost ordentligt innana vi åker. När han sitter påklädd och segar i sig en frukostmacka långsammare än en snigel så tar man nästa barn.

Sedan varvar vi tandborstning med skopåklädning. Barnen tar på sig ytterkläder i hallen (mycket tjat vill jag lova, det gäller att ladda upp tålamodet ordentligt) och kan mycket väl få vänta där en stund på att alla ska vara klara. Lite som på dagis. Ta på sig och sätta sig ner i hallen när man är klar. Man ska gärna inte ta av sig igen, detta händer förstås också ibland. Mer en rutin barnen har faktiskt än ett undantag. Mycket konstigt beteende. Efter att man har brottat på vinterkängor, jackor och mössor är man helt genomsvettig.Vi har ändå valt att ha overaller och vinterkläder på förskolan och skolan och har endast stövlar och en enkel jacka på barnen när vi tar oss ut genom dörren. Det är ingen idé att bråka på overaller och underställ. ”Snabbt och enkelt.” Vi ska bara ta oss 20 m till garaget.

Men hur brukar ni göra? Någon som har ännu bättre knep och trix? Sitt inte och håll på några mirakelmedel inte! Dela med dig 🙂

Read More

intervju

Idag har jag och Mattias vart iväg på samtal hos familjehemsenheten. Vi skulle intervjuas i vår utredning om att bli godkända som familje hem. Just nu har vi en tillfällig placering men för att få en permanent placering för vår extra familjemedlem krävs en grundlig utredning. Vi har fått bli intervjuvade i varsitt rum av varsin handläggare. Frågorna är djupgående, personliga och komplicerade i många fall. Samtalen tog närmare 3-4 timmar. Frågor om vår enskilda uppväxt, familjesituation, om hur vi träffades och hur vi hanterar våra barn. Alkoholvanor och psykisk hälsa. Det ställdes intima frågor om vårt samliv, dynamik och hur vi träffades. Det blev även hel del frågor kring hur man hade det som barn och vilka vuxna som påverkat en i livet. Usch, det var både påfrestande, utmattande och samtidigt rätt så givande.

Men nu har vi gjort det. Jag är såklart fullt medveten om varför frågorna ställs och jag är glad att de gör det. Det handlar om en placering av en tonåring som inte haft det lätt. Hon har precis samma rätt som alla andra barn att få det tryggt och bra. Vi är övertygade om att vi kan ge henne en bra tillvaro. Så det känns skönt att ha ännu ett moment att lägga bakom sig. Nu ska vi bara invänta återträff och förhoppningsvis ett godkännande!

I övrigt så känns det fantastiskt bra att ha en extra tjej i familjen. Hon passar in bra och märks lagom mycket. Har funnits sin plats. Så håll tummarna nu för att vi upplevs lika reko som vi faktiskt är 😉

Read More