Hur får man det att fungera?!

img_1597

Just nu är det tufft. Vår annars så rediga kille har börjat bli ruskigt svår att hantera. Jag vet inte om det är ålderstypiskt, att det är så här en nästan åttaåring beter sig eller om det är vi som gör fel. Men något är det som får mig att vilja säga upp mig från föräldraskapet på grund av att jag misslyckats. Google ger mig inga svar som jag kan relatera till. Varför blir det bara bråk?

Efter den där trotsiga tiden runt 3-4 år så har det vart en ganska så lugn kille. Han har lyssnat, vart redig och njutit av att göra oss till lags. Han har alltid tagit ganska lång tid på sig att göra saker och vi har alltid fått peppa och påminna honom sisådär tjugotusen gånger för att han inte ska ramla in på ett sidospår. Men just nu är det extremt.
Istället för att klä på sig kläder på morgonen som jag lagt fram i en prydlig hög så sitter 8-åringen som en köttbulle i soffan med huvudet nedkilat mellan dynorna. Varför? Efter trehundra påminnelser så har åtminstone ett ben lirkat sig ur pyjamasbyxorna, men sedan har han fastnat där. Stilla. Ska man behöva klä sin åttaåring på morgonen? En åttaåring som kan cykla, läsa och räkna matte. Han har en en del egenheter och egenskaper precis som alla barn. Men ibland undrar jag om det är så här alla har det?
Nu har det hållit på i ett par år och det blir inte bättre hur vi än försöker. Vi försöker vara konsekventa och hålla oss till våra regler hemma, medan andra ser på och tycker att man ska välja sina fajter tycker jag att det spelar för fasen ingen roll!! Vad jag än gör så är han arg på mig. Vad jag än säger så säger jag fel. Vad jag än erbjuder så erbjuder jag det på fel sätt.

Vi har testat att bli arga, ge beröm, belöning, utmaningar, sätta en tidsgräns.. ja you name it! Vad kan vi mer göra? För ett tag sedan gick han upp själv efter klockan, tog på sig kläder, åt frukost och borstade tänderna helt själv och nu måste man säga till om varenda liten grej. Känner ni igen er? Vad har ni för tips på att få morgonrutinerna att fungera? Hur mycket tid behöver ni på morgonen från att ni går upp tills att ni lämnar huset? Jag känner att det vi kanske behöver göra är att gå upp ännu tidigare än vad vi gör, men samtidigt så vill man ju att barnen ska få sova så länge som möjligt så att de orkar med dagen. De lägger sig runt 19:30-20:00. Ibland kanske han somnar först vid 20:30 men inte senare. Vi går upp ca 06:30.

Kim

mamma till tre som bloggar om barnmode, vardagsliv, inredning, barnsaker och allt där emellan. Tipsar om DIY, pyssel och barnrumsinspo. Du kan också följa mig på instagram under @kimjarestad

2 thoughts on “Hur får man det att fungera?!

  1. Jag tror att du ska läsa ”barn som bråkar” & få med i gruppen ”nära föräldraskap” på fb 🙂 helt spontant tänker jag att ni har -hotat-mutat-fjäskat- bort den egna viljan 🙂 lycka till!

  2. Nu är min dotter ett år yngre, men känner igen beteendet. Vi fick det att vända när jag började ge henne mer tid och vågade prata mer. Typ, ” Vet du älskling jag har saknat dina kramar kan jag få en?” ”Jag ser att du är ledsen, hur vill du att jag ska trösta dig så det känns bättre?!” ”Är du rädd för något:någon på skolan? Snälla berätta för mig för vi är här för hjälpa dig och du är jätte viktig för oss så berätta hur du vill att jag ska hjälpa dig?” Kanske ett tips att låta han själv vara delaktig i val av kläder…låter man dem får vara mer delaktig och pratat med dem mer ”vuxet” så har det iaf hjälpt på min dotter. Hon har fått mera frihet och då tar hon större ansvar för sig själv. Ja kanske inte funkar, men enda tips jag kan ge och det har funkat för oss iaf. Hoppas det vänder snart! Tack för en fin blogg! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *