Säg inte till mig hur jag ska uppfostra mina barn

resized_DSC_1729-e1278578959842-540x566

Det florerar ständigt klipp, kommentarer och åsikter om hur man som förälder, främst som mamma, ska uppfostra sina barn. Jag kan tycka att det i vissa fall är bra med en ögonöppnare för en del människor. Men om man behöver bli tillsagd om vad som är rätt och fel så undrar jag om man ens är mottaglig för detta? Eller är det bara dessa åsiktssprutors sätt att hävda sig och få respons från likasinnade?

Senaste klippet jag såg på facebook handlar om vad man får och inte får säga till, eller bland sina barn. Hur vissa saker man säger kan ge dem en skev bild av sig själva. Att de får en felaktig kroppsuppfattning. Helt riktigt. Så är det. Jag håller med till fullo. Man kanske inte ska sitta och äta tonfisk vid middagen och pusta över att man är rund om magen inför sina barn. För det ger dem en bild som inte är sund. Man ska inte prata om andras kroppar på ett nedvärderande sätt. Man ska kanske inte prata om andras kroppar alls. Det håller jag också med om. Det är jättebra att folk flaggar för saker man kanske sagt i harmlösa situationer men som tolkas av barn på ett helt annat sätt.
Men så är det ju om allt. Som förälder har man det yttersta ansvaret för sina barn och deras uppfostran. Sen går det som det gör. En annan sak som nämndes i det här klippet var att en förälder har hundra gånger större påverkan än en dålig känd förebild. Så som bloggare eller artister som beter sig på ett visst sätt. Det är dem som får skulden trots att det inte är deras barn. Varför ska någon annan som kanske inte ens valt att skaffa barn ta ansvar för mina? De är ju mitt ansvar?
Bland det sjukaste jag läst på länge är nog ”en rad appar som marknadsförs till 5 och 6-åringar. De handlar om plastik-kirurgi. Den värsta, som har plockats bort ur Appstore, uppmande barnen att göra en ful kvinna vacker. Skära bort fett runt magen och puffa upp läpparna.” Say what?? Vem tar fram såna här appar?? Helt sjukt i mina ögon. Jag tag gärna emot varningar om att dessa appar existerar, för det har man ju svårt att förstå. Men inte fasen väljer jag att ladda ned dem till mina barn? ”man kan inte lita på att apparna lär barnen läsa och skriva fast det står att de ska göra detta.” Allvarligt? Är det någon som tror att man kan sätta en 2-åring själv med en platta och så lär dem sig att läsa? Sunt förnuft mina damer och herrar. Sunt förnuft! En app/spel är inte på något vis till för utbildningssyfte i min värld. Barnen sitter endast med dessa för underhållningsvärdet. Barn lär sig att läsa och skriva för att vuxna lär dem detta. Vi läser för barnen, intresserar dem för bokstäver och ställer frågor. Det är mitt ansvar som förälder att kika igenom appen och se vad det är innan jag sätter mitt barn med den. Jag som förälder är ju den som måste bedöma vad jag tycker är lämpligt för mina barn. Jag förstår inte varför det ständigt debatteras i ansvaret för olika aktörer. Har inte föräldern ett uppfostringsansvar längre?

Jag håller såklart med i mycket som sägs, men som för mig är ganska självklart. Men så kommer vi till de punkter där det ska läggas i hur och vad jag säger till mina barn. Jag vet inte hur många gånger man fått höra saker som ”Säg inte till ditt barn att hen är duktig.” Som att detta är något fult. Eller ”säg inte till ditt barn att hen är vacker, söt eller tuff.” Nähä? ”säg istället ”vad modig du är” Eller ”va bra att du gjorde detta.” Det sprutar ur åsikter ur folk dygnet runt om hur man ska uppfostra och vad man ska göra med sina barn. ”läs en bok! Spela inte upp saga på CD-spelare.” Genuskläder och amning ska jag inte ens gå in på.  Men, jag säger väl vad jag vill till mina barn. Jag kan låta dem somna till CD-spelaren om jag vill. De kan sova i sina sängar, eller i min. Det är mina barn. Alla dessa olika uppmaningar om hur man måste göra förminskar oss som föräldrar. Vi kan tillslut inte fatta egna beslut utan måste hela tiden förlita oss på nya artiklar, teorier och uppmaningar från BVC.
När mitt första barn föddes sög jag i mig all information jag kunde få. BVC skickade med broschyrer och häften efter varje besök som tålmodigt lästes och eftersträvades. Men någonstans där, när mitt tredje barn var till världen och jag för tredje gången tog emot en bibba broschyrer och de för tredje gången var uppdaterade med ”nya rön och det ända rätta”. Då tog det stopp. ”Nej tack” sa jag när bvc-sköterskan räckte fram ett häfte med barnmatsrecept då det var dags för min son att börja äta fast mat. ”Men, vadå? Har du redan fått denna?” ”Nej, men jag har ju fått andra innan och känner inte att jag behöver den.” Hon höll på att sätta i halsen. ”Men tänk om något ändrats…” Ja, tänk om det har det. Just där fick jag mig en dos av fördömande kritik. Att jag inte brydde mig om mitt barns hälsa tillräckligt? Att jag inte ska kunna lita på mitt eget omdöme? Jag blev helt enkelt förminskad som förälder. Just då var det lite jobbigt att sitta där och behöva förklara mig. Berätta att jag känner mig så säker i min egen roll som förälder här att jag kan ta beslut själv om vad mitt barn kan smaka på eller ej. Känner jag mig osäker så låter vi bli. Ska det vara så konstigt? Jag tycker mig hålla mig uppdaterad med vad som är sunt eller ej. Men jag väljer ju själv vad jag ska lita på. Man kan inte tro på allt, då skulle ingenting gå att äta tillslut.

Det som är det roliga här är att människor som kommer med dessa påståenden och pekpinnar verkar vara totalt enkelspåriga. Som om det endast fanns en enda väg. Ett enda rätt val man kan göra. Gå rakt fram eller vända tillbaka. Tänk att livet kanske inte är så enkelspårigt för andra människor? Livet kanske är fullt av rondeller med hundratals avfarter och nästan alla är rätt väg. Man kommer ju fram till målet tillslut ändå. Barnen kommer att växa upp och bli egna individer. Men jag kan förstås försöka ge dem den bästa förutsättningen jag kan. Jag kan låta barnen lyssna på en saga på CD-spelaren en kväll. Men jag kan läsa böcker för mina barn en annan. Jo, det är sant. Jag kan göra båda delar. Jag kan tala om för min son hur vacker han är. Samtidigt som jag kan tala om att han kan vara modig, snäll, generös, omtänksam. Duktig. Jag kan tala om för min dotter att hon ser bedårande ut i sin nya klänning. Hon blir jätteglad. Hon kan ibland säga till mig ”vad fin du är idag mamma” och jag blir lika glad jag. Men jag kan också tala om för henne att ”vilken fin storasyster du var nu som hjälpte din lillebror”. Vi måste ge dem redskapen att uppskatta varann och veta hur man ska bete sig för att göra andra glada. Men också tala om hur man känner när man får till sig något som inte är lika trevligt att höra. ”Jag blir väldigt ledsen när du säger så här till mig.”

Det jag önskar säga med detta är att man måste ta alla dessa klipp och artiklar med en nypa salt. Eller ännu bättre. Klicka inte in på dem. Du vet väl vad som är bäst för dina barn? Vem känner dina barn bäst? Du såklart. Alla gör vi olika. Ingen vill uppfostra sin barn fel. Men någonstans är varje barn en egen individ också. Jag kan tycka att jag själv blev en ganska reko person ändå. Inte var det på grund av att mina föräldrar läste tidningsartiklar och barnböcker utan kanske för att jag är jag?

 

Kim

mamma till tre som bloggar om barnmode, vardagsliv, inredning, barnsaker och allt där emellan. Tipsar om DIY, pyssel och barnrumsinspo. Du kan också följa mig på instagram under @kimjarestad

3 thoughts on “Säg inte till mig hur jag ska uppfostra mina barn

  1. Åh älskar det här! Önskar folk blev mer säkra på sin roll, vågade ta beslut själva. Sen är det ju kanon att våga lyssna på folk men att veta att man i slutändan gör som man själv vill. Jag tycker också som du säger att det absolut finns ett stort föräldraansvar, att kolla igenom tex appar, att prata och förklara för sina barn. Men gör man så gott man kan och tar sitt ansvar som förälder så blir det förhoppningsvis bra i slutändan! Men den hör hetsen på att man ska vara den perfekta föräldern är helt sjuk. Vi gör alla fel, vi är alla olika och uppfattar saker olika. Så därför finns de inget perfekt 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *