Söndag

Vi vaknar till en strålande söndag! Igår regnade det hela dagen och var riktigt ruskigt ute men idag lyser solen och ett nytt vitt täcke av snö ligger på marken. Härligt! Jag trodde nästan att vi inte skulle få se mer snö den här vintern nu när det regnat bort de senaste dagarna.
Oliver ska iväg på kalas hos en klasskompis idag. Han har valt presenter själv och var väldigt bestämd med vad kompisen tycker om. Dinosaurier. Oliver är så omtänksam. Tänk att en 6-åring (snart 7) har koll på vad kamraterna tycker om. Sist var det viktigt att vi hittade presenter med pirattema. För det gillade den kompisen. Vi köper en liten present eller två runt 100-lappen. Det tycker vi känns lagom. Men nu bli det många kalas ganska så tätt i vår så det kan såklart bli många 100-lappar tillsammans. Men hur mycket ska man lägga när man blir bjuden av klasskompisar på kalas? 20? 40? 100? 200? Hur ser det ut där ni bor? Pratas det igenom på föräldramöten? Måste alla i klassen bjudas på kalasen? Dumpar man av barnen eller stannar man som förälder kvar?? Herrejösses så mycket tankar det blir kring dessa kalas! Jag är ju lite av en nybörjare. Det känns som att det är nu det drar igång på riktigt. När man har barn i skolan.

Denna gången blir det bowlingkalas! De kommer bowla, äta pannkakor och få godispåsar. Jag funder lite kring det här med platsen för kalas också. För Oliver har fått ha sitt kalas hemma hos oss tidigare år. Med lekar, korv med bröd och tårta. Är det för ’lite’? Jag tänker att kalasen för barnen ska vara lite i proportion till deras ålder. Större barn = större kalas. Nu senaste fick både Charlie och Leon kalasinbjudan och de ska vara på en dansskola i stan. Leon är 2 år. Han nöjer sig med släktkalas än så länge! Men Charlie kommer att gå. Det kommer såklart bli superkul. Hon älskar dans!

Men frågan kvarstå, behöver 6-7 åringar (till och med 3-4 åringar) ha kalas på lekland, badhus och bowlinghallar? Eller är det endast för att det är smidigare för föräldrarna att slippa fixa med något hemma? Jag kan förstå om man som förälder kan känna sig tvungen att också ha dessa uppstyrda stora kalasen på någon fräck anläggning, gärna med en frostprinsessa eller en clown som underhåller. Men det måste ju vara svindyrt? Inte sagt att vi aldrig kommer att ha ett sådant kalas för det kommer vi säker ha nån gång. Men än så länge har det funkat med fri lek hemma hos oss och en fiskedamm med godispåsar innan man ska gå. Oliver har önskat ett kalas på lekland i år. Men vi får se. Nu bor vi ju såpass bra och är vädret toppen den 28:e maj är det ju fantastiskt kul att få ha kalas här hemma på tomten. Charlie kommer att få ha kalas hemma också. Hon vill ha prinsesskalas och jag tänker att alla barn gärna får klä ut sig och komma hit på dans. Dessutom tänkte jag ordna med lite ansiktsmålnig för dem. Det kan jag göra själv. Ska bara öva lite.

Hur tänker ni när ni ordnar inför kalas? Alla kanske inte ens har barnkalas utan bara släktkals? Eller har man kalas på lekland för att barnet verkligen önskar detta? Eller för att man som förälder verkligen vill slippa undan allt stök och bök. Eller har man just dessa kalas för att alla andra har dem och man känner sig tvungen att också ha ett minst lika snajsigt? Hur tänker ni? Jag tycker man ska känna att man kan välja precis vad man vill. Men jag tror inte alla känner så tyvärr. Tankarna väcktes ju hos mig också. Måste vi också ha barnkalas någon annanstans än hemma? Men jag kom fram till nej. Det måste vi inte. Så oavsett vad alla andra har måste man göra det som funkar bäst för sin familj och i förhållande till barnen. Hur stora de är. Kommer det större barnet med önskemål vill man ju såklart möta det om man kan. Jag kan tänka mig att ett kalas på lekland när man kanske inte bor ihop med den andre föräldern kan vara en ypperlig lösning för att undvika konflikter och att kunna dela lika på allt.
Jag kan också tänka mig att kalas hemma kan vara nog så roligt för alla och mer personligt. Barnen ses och leker med varann istället för att försvinna iväg på varsitt håll i en rutchkana och inte ses på 3 timmar.

 

 

Kim

mamma till tre som bloggar om barnmode, vardagsliv, inredning, barnsaker och allt där emellan. Tipsar om DIY, pyssel och barnrumsinspo. Du kan också följa mig på instagram under @kimjarestad

2 thoughts on “Söndag

  1. Än så länge har inte Max (4,5) frågat om barnkalas så därför har det inte blivit något. Igå var han dock på det första barnkalaset som inte var hos bästa vännen, så i år kanske han kommer vilja ha ett själv. Men frågar han inte själv så kommer inte jag att ta upp det. Den får vi se om det blir här hemma eller kanske på mitt jobb (förskola) som första kalaset kommer äga rum.

  2. Precis så tänker jag med, frågar de inte så tar jag inte upp det. Det fungerar ypperligt med den äldsta. Men Charlie vill ju ha precis som storebror hela tiden 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *