Stackars mina barn

IMG_8879.JPGIMG_8887.JPG
IMG_4680.JPGDet här är mina barns ”trista och grå/vita rum.” Jag ser något helt annat. Ett ljust och härligt barnrum som inbjuder till lek. Leks gör det där inne som ni ser. Men här ska det även råda lugn och ro inför nattning. 

”Stackars dina barn.” Ja, det ficka jag höra efter att jag lagt upp en bild på instagram på barnens rum. Ett alldeles vanligt rum med varsin säng, skötbord och leksaker. Men det var tydligen alldeles för vitt och grått. Ja stackars dom. Kärleksfulla föräldrar och ett hem med allt man behöver är tydligen inte bra nog?

Jag kan inte riktigt förstå varför det skulle vara synd om dem. Jag tar inte åt mig av detta, för jag är alldeles övertygad om att våra barn har det ruskigt bra. Mycket bättre än jag under min egen uppväxt. Mer om det kanske jag tar mig mod till att skriva om någon annan gång. Men jag blir provocerad över att någon tror att det är okej att skriva vad som helst till främmande människor bara för att de sitter bakom en skärm någon helt annanstans. Jag har definitivt inte haft det lätt i mitt liv vilket kanske fått mig att inse vad som faktiskt är viktigt i ett föräldraskap? Det vill säga att om man väljer att lägga ut olika bilder på sociala medier så uppfostrar det inte mina barn. Och tro mig, det har inte med inredning, leksaker eller tjusiga kläder att göra heller.

Jag älskar inte mina barn mer eller mindre på grund av vad de har på sig eller hur inredningen ser ut i deras rum. Det läggs alldeles för stor vikt på att döma och kritisera andra mammor på sociala medier. Till vilken nytta då? Det skapar bara osämja. Både i bloggar, instagram och i olika forum på nätet förekommer detta och jag förstår inte varför. Det ska inte spela någon roll om man är en offentlig person eller ej. Alla vet väl med sig själva att man gör så gott man kan för sina barn.  Efter sin egen förmåga och familjeförhållanden. Så sluta upp med det. Sluta att kritisera och klanka, alla är vi olika. Tänk efter innan och gör något vettigt istället.

Det finns ju faktiskt barn som lever med verkliga problem. Barn man kan tycka synd om. Det finns barn som bor med missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar. Barn som bor i familjer där de blir utsatta för övergrepp och misshandel. Barn som kommer hit ensamma och föräldralösa från ett främmande land och måste klara sig själva. Mina barn hör inte dit. Att man kommenterar om mina barns välbefinnande utifrån en bild på instagram på ett barnrum med vitmålade väggar känns bara korkat.

Men ändå väljer folk att lägga sin tid på att göra just det, tycka synd om mina barn? Varför inte engagera sig för barn det är synd om på riktigt? Vad gör ni för dem? Eller tror ni att det är vägen att gå, genom att klanka ned på andra mammor på instagram? Jag avsätter min dyrbara tid (ja, med tre barn hinner man knappt på toa. Då tycker jag att den är dyrbar) till att hjälpa utsatta barn så gott jag kan. Jag hjälper ett företag för socialens räkning att läsa och analysera familjehemsutredningar för familjer som önskar bli familjehem. Så kallade fosterfamiljer. Jag har sedan ett par år suttit med i en kommitté där vi läser långa utredningar om bakgrund, hälsa och familjeförhållanden för den berörda familjen. Där de intervjuats i månader om varenda väsentlig aspekt som rör familjens förutsättningar att kunna ge ett eller flera utsatta barn en trygg uppväxt. Inte en enda gång har färgen på väggarna vart relevant. Så konstigt…

 

Kim

mamma till tre som bloggar om barnmode, vardagsliv, inredning, barnsaker och allt där emellan. Tipsar om DIY, pyssel och barnrumsinspo. Du kan också följa mig på instagram under @kimjarestad

3 thoughts on “Stackars mina barn

  1. Men alltså vaaarför ska folk hålla på såhär??? Har man verkligen inget bättre för sig än att lägga tid på att klanka ner på andra för en sån här grej… Nu är min son för liten för att ens förstå något om färger på väggar (10 mån) men i hans rum har vi också valt att ha vita väggar, dels för att vi tycker det är snyggt, men även för att då kan man ändra inredningsstil osv. när och hur man vill utan att behöva vara bunden till en/fler färger. Om några år kanske han inte tycker om bamse eller babblarna och då känns det lite tråkigt om man har tapetserat väggarna fulla av dem…
    Jag är helt säker på att både min son och dina barn är lika lyckliga som vilka barn som helst trots att dem har vita väggar i sitt rum!
    Ta inte åt dig av dessa kommentarer! Jag kan ur min egna synpunkt vad jag har upplevt genom IG och här säga att du verkar vara en jätte härlig tjej och en fantastisk mamma 🙂

  2. Men du! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! och jag älskar att det finns dockvagnar och flygplan blandade i leksakskaoset 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *